Mörkrädd...

Johan är just nu i Tyskland...han ska köpa den ölen som för inte så länge sedan gjordes här i Sverige, men nu har transporteras ned till Tyskland, och som där kan köpas för ett mycket acceptabelt pris, sedan ska han köra den tillbaka hit till Sverige där den hör hemma. Logiskt?? Nej, men billigt blir det!!

Jag har varit hos Micka, vi såg Idol! Rätt person åkte tyckte vi. Det var mycket trevligt (fastän jag åt så många jordnötsringar så jag har ont i magen nu).

Cyklade hem och det kändes som att det var en riktigt spökkväll ute. Flagglinor (heter det då??) slog mot flaggstänger samtidigt som det blåste massor (motvind förståss).

Det konstiga är att jag var mer mörkrädd på förra stället vi bodde på. Inte logiskt alls. Det gamla stället låg mitt i byn och var bara en tredjedel så stort som det här. Nya stället är mer spökinbjudande. Det ligger lite ensligt, gränsar mot kyrkogården och är en gammal prästbostad, men det känns inte alls lika skrämmande. Flera gånger har det hänt att folk har kommit fram och velat berätta gamla spökhistorier om huset, men jag har slagit händerna för huvudet och sjungit en sång. Kanske tur det...

När jag är själv hemma har jag faktiskt en bäste vän här i huset, pelletsbrännarn. Han håller på att grejja non-stop nere i källarn. Och det låter ända upp hit till sovrummet. Det känns tryggt.. vilket ljud jag än hör behöver jag inte bli rädd för, för förhoppningsvis är det ju bara brännarn... eller??

God natt på er!